- Jag heter Linus
- Jag föddes den 12 juni 2013 på Näl
- Min familj består av mamma Mia, pappa Peter och storasystrarna Lovisa och Emmy
- Jag bor i Lysekil Detta är vad jag gillar bäst: Leka jaga, läsa böcker och springa
- Min favoritbok: Totte, Alfons eller fordonsböcker
- Favoritprogram på tv: Alfons, Oggy och kackerlackorna eller Musse Pigg
- Favoritmat: Pannkakor, glass och chips
- Gillar att dansa till: All musik, bara det svänger
- Mitt favoritdjur: Mina hundar Jossi och Kajsa samt grannens marsvin
- Mitt hjärtfel: Fallots tetrad
- Insamling: Hjärtebarnsfonden eller Ronald Mcdonald
- Bloggadress: http://www.miasblogg.ingevaldsson.se/#home
Men det blir en kamp med att få i Linus mat, det dröjer bara två månader innan han inte längre orkar amma, vi försöker mata med ersättning var 30:e minut och han äter kanske 10-30 ml per gång. BVC och kontaktsköterska är inte dömande utan stöttar oss, försöker ge tips och råd, men han rasar på viktkurvorna och även längdkurvan. Till slut åker vi in och det visar sig att de har missat att Linus har akut hjärtsvikt, all hans energi har gått åt till att hålla systemen igång, och det är därför han inte orkat äta. Mediciner sätts in, men han måste få näring, så de sätter en sond!
Det är med blandade känslor vi åker hem, äntligen får vi i vår son mat men det närmsta dygnet är vårt glada barn borta och han gråter hela tiden, det gör så ont i hjärtat att jag vill dra ut sonden på en gång.
Fördelen är att vi får i Linus näring och han får tillbaka ork och energi, nackdelen är att han helt slutar att dricka ersättning och amma. Trots att vi erbjuder flaskan före varje sondmatning (som är var 3:e timme) så dricker han knappt någonting. Inte heller efter Linus operation vid 5 månader så kommer han igång att äta, nu finns det inte längre några medicinska hinder, men han är sondberoende och har utvecklat en ätovilja.
När Linus är 6 månader drar vi, mot läkarens rekommendationer, sonden med stöd av dietist! Första veckan är fruktansvärd, vi matar återigen var 30:e minut och han dricker 20-50 ml per gång… men sakta så börjar han ta mer och mer och snart är han uppe i 50-120 ml och vi kan mata mer sällan. Men det var en kamp och det är 2 år senare fortfarande en kamp. Linus äter endast sporadiskt själv, vi matar den mesta maten och han klarar inte konsistenser som barn i samma ålder. Här är en inblick i Linus vardag som den ser ut just nu, men vi har hopp om framtiden då han gör framsteg varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar