HILDING FRÅN SUNDSVALL

• Jag föddes den 14 april 2015 på Sundsvalls sjukhus.
• Min familj består av mamma Matilda, pappa Tommy och storasyster Doris.
• Jag bor i ett radhus i Sidsjön i Sundsvall.
• Jag hade transposition och två hål i hjärtat.
• Min mamma heter blommigamatilda på Instagram.

Rädslan att förlora den son jag precis fått

Alla som har haft förmånen att en gång föda ett barn vet den där obeskrivbara känslan av total lycka och lättnad. För mig blev den kortvarig.

Timmar efter att min son föddes fick jag beskedet att hans hjärta var missbildat. Jag minns att jag tog lite illa upp. Hur kunde de säga så? Såg de inte att han var perfekt? Euforin byttes ut mot becksvart rädsla. Skulle jag förlora den son jag precis fått?

Denna dikt som jag skrev till min son beskriver de känslor och tankar jag hade.

Mammas hjärtebarn

Så låg du äntligen där på min barm,

så innerligt mjuk och varm.

Jag var lycklig från fingerspetsen uti tån,

över att möta min första son. 

 

Det kändes konstigt när de sa att allt inte var rätt,

för mig var du ju helt perfekt.

Underbart blev kort, 

lyckan blev oro för att du skulle försvinna bort.

Jag kunde inte själv om dig ta hand,

utan var tvungen att lita på de bästa i vårt land.

De, om några, kunde rätta, 

konstigheterna med ditt hjärta.

Mina värsta dagar var där och då, 

men jag bet ihop allt jag kunde förmå.

För vilken mamma vore ja,

om jag inte sa att allt skulle bli bra.

Ensam är inte stark,

utan din pappa hade jag inte stått på mark.

Och med din solstråle till syster,

kunde jag inte bara vara dyster.

Plötsligt ringde telefonen den där dagen, 

det knöt ihop sig i magen.

De sa att du var lagad och hel,

att de hade rättat till alla fel.

Ärret är det som består,

och som kommer påminna oss från år till år.

Om att inte ta något för givet,

och att njuta av det hära livet.

Min kämpe du har inte haft det lätt. 

En nyfödd som strider på sjukhus är inte rätt. 

Nu önskar jag dig ro och lugn, 

som när du låg hos mig, din allra första stund.
 

Lycka och rädsla blev tacksamhet 
Nu är Hilding 9 månader och mår bra. Han utvecklas som andra bebisar i hans ålder och har inga begränsningar. Om lycka och rädsla var de känslor jag gick igenom tidigare så är tacksamhet den känsla som dominerar idag. Tänk hur bra svensk akutsjukvård fungerar. Samma dag som Hilding föddes flögs vi akut till Drottning Silvias barnsjukhus. Och tänk att det finns människor som dedikerat sina liv till att rädda livet på hjärtsjuka barn. Ett tack känns fjuttigt i sammanhanget, men TACK kirurgerna. Ni vet vilka ni är. Tack alla andra på sjukhuset som tog hand om vår son och oss. Tack mamma och svärmor som lämnade allt och kom ner och stöttade oss. Tack alla andra som skickade varma tankar.

Tack Hilding för att du kämpade så hårt, trots att ingen nyfödd ska behöva det.

Matilda


Länk till Hildings hjärtfel:
Transposition